överskattat!
Kärlek är verkligen överskattat. vissa av oss människor blir kär på två sekunder andra av oss en gång i livet.. konstigt men true..varför spendera timmar och tid på att leta efter kärlek när det finns runt om dig hela tiden? när man letar efter käleken hittar man den aldrig.. jag tror inte riktigt på det där med kärlek händer det så händer det väll... När man inte har det vill man ha det och när man har det önskar man att det kunde hända senare.. allt handlar väll mest om tajming..? jag skulle nog inte sätta mig i den sitvationen igen där allt flyter på för snabbt.. inte för att hela förhållandet eller grejen va en dålig sak, tvärt om man lär sig mycket och får mycket minnen och erfaranheter.. men varför så brottom.. men vi alla har väll våra anledningar och val..Jag har bara svårt att sätta mig in i en sitvation och andras val som inte är genom tänkta.. men ah.. vi alla är olika och man får vara snäll och ställa upp och visa stöd antar jag..
Tillbaka till det där med kärlekn.. Alla säger olika men kom och tänka på det där idag igen.. När man pratat med vuxna och gammla människor så har dom sagt att dom oftast varit kär en till två gånger max tre.. men bara haft en STOR kärlek.. tror du man vet om den? men man kanse känner så med en.. men träffar en annan och känner starkare för den och känner nae det är denna "han" som är min stora kärlek och som jag verkligen är kär i.. konstigt det där..
Jag är dock inte den typen som kommer till den nivån kanse för att jag inte tillåter mig själv eller inte vill...och pga massa andra anledningar.. men varför tänka och planera och inte ba go with it.. du vet ju aldrig när du dör. men samtidigt varför vara med någon eller i ett förhållande där det är svartsjuka, drama,tjaffs hela tin m.m eller folk som är otrogna.. varför ens ha ett förhållande då? det känns ju lite onödigt elle?--, varför inte bara vara med någon man tycker om och var öppen med det och bara gilla varandras sällsakp. måste man sätta en stämpel på att vara tillsammans? men får man träffa andra då. eller får man inte de. om man ska de då är man ju inte två om samma sak. fast båda kanse inte vill ta steget till förhållande..?känt och känner många som råkar ut för samma saker hela tin. även jag, att man börjar träffa någon ha lite kul också och börjar gilla personen men vill inte ha ett förhållande. men vill endå vara med den personen men så kanse den andra eller båda vill träffa andra, och slutar med att den andra blir svartsjuk eller hämnas för att se om den andra bryr sig, och folk blir sårade och bla bla bla.. så komplicerat..människor och känslor är verkligen komplicerat.. är det så dåligt och dömmande att vara kall då? är det en så dålig sak de? rätt jobbigt det där med att folk ska fixa ihop en också, ena personen gillar en men man känner inte samma sak. så blir det samtalet och jobbigt och får den ena att känna sig dum och elak och den ändra blir olycklig.. ÄSCH fy fan.. bättre att inte känna något alls och inte vilja något och ba va...? är det så fel..?För att två personer ska kunna bli kära i varandra så måste det bli en kemi emellan dem, läste det någonstans att våra hjärnor "krockar" det kan va en lukt, en blick, ett skratt, ett leende, ett minne, vad som helst, men för att två personer ska känna denna den där knistran och bli kära så måste det typ hända för båda.. äääsch faan va komplicerat.. blir trött i huvudet av att ens tänka tanken.. bööh nej nu blir det film. där har ni något att tänka på skit korvar...
Tillbaka till det där med kärlekn.. Alla säger olika men kom och tänka på det där idag igen.. När man pratat med vuxna och gammla människor så har dom sagt att dom oftast varit kär en till två gånger max tre.. men bara haft en STOR kärlek.. tror du man vet om den? men man kanse känner så med en.. men träffar en annan och känner starkare för den och känner nae det är denna "han" som är min stora kärlek och som jag verkligen är kär i.. konstigt det där..
Jag är dock inte den typen som kommer till den nivån kanse för att jag inte tillåter mig själv eller inte vill...och pga massa andra anledningar.. men varför tänka och planera och inte ba go with it.. du vet ju aldrig när du dör. men samtidigt varför vara med någon eller i ett förhållande där det är svartsjuka, drama,tjaffs hela tin m.m eller folk som är otrogna.. varför ens ha ett förhållande då? det känns ju lite onödigt elle?--, varför inte bara vara med någon man tycker om och var öppen med det och bara gilla varandras sällsakp. måste man sätta en stämpel på att vara tillsammans? men får man träffa andra då. eller får man inte de. om man ska de då är man ju inte två om samma sak. fast båda kanse inte vill ta steget till förhållande..?känt och känner många som råkar ut för samma saker hela tin. även jag, att man börjar träffa någon ha lite kul också och börjar gilla personen men vill inte ha ett förhållande. men vill endå vara med den personen men så kanse den andra eller båda vill träffa andra, och slutar med att den andra blir svartsjuk eller hämnas för att se om den andra bryr sig, och folk blir sårade och bla bla bla.. så komplicerat..människor och känslor är verkligen komplicerat.. är det så dåligt och dömmande att vara kall då? är det en så dålig sak de? rätt jobbigt det där med att folk ska fixa ihop en också, ena personen gillar en men man känner inte samma sak. så blir det samtalet och jobbigt och får den ena att känna sig dum och elak och den ändra blir olycklig.. ÄSCH fy fan.. bättre att inte känna något alls och inte vilja något och ba va...? är det så fel..?För att två personer ska kunna bli kära i varandra så måste det bli en kemi emellan dem, läste det någonstans att våra hjärnor "krockar" det kan va en lukt, en blick, ett skratt, ett leende, ett minne, vad som helst, men för att två personer ska känna denna den där knistran och bli kära så måste det typ hända för båda.. äääsch faan va komplicerat.. blir trött i huvudet av att ens tänka tanken.. bööh nej nu blir det film. där har ni något att tänka på skit korvar...
Kommentarer
Trackback
